
Kan man vara sur och mulen när man träffar en sådan här vacker liten sak i diket? Jag kan ialla fall inte det. Jag känner hur musklerna runt munen dar sig uppåt av sig själv, och vips så känns allt lättare. Mina två ludena vandrarkompisar känner också av att det händer något i luften och naturen. I dag så var jag ganska trött när vi gick ut och tänkte inte till. Jag skulle tagit med kaffe och bullar/hundkex så vi kunde picknickat i en sydslänt ihop med tussilagona, det hade vi alla gillat.
Min man jobbar dubbelt just nu för at vi ska få båtmotorn klar till nästa helg. Vi känner hur kroppen längtar efter att få komma ut på öppet vatten. Fördelen på våren är att även om det blåser så brukar det inte byggas upp några vågor. Det är en härlig känsla att segla fram i 7-8 knop utan stampande vågor. Det känns som att åka pulka på vattnet. Man hör vattnet som porlar runt stäven och måbrakännslan infinner sig i kroppen.
Jag tackar de högre makterna för att solen i alla fall lyser idag. I morgon kan det vara tvärtom. Men idag så lyser den varmt ialla fall.
Åååh har ni redan tussilago!! Vi har fint även här men inga tussisar ännu! Låter underbart härligt med båten. Är ju tusan att det där med båtälskande inte går i släkten. ;)
SvaraRaderakram
Hoppas ni får en skön helg!
SvaraRaderahej syss! äntligen kunde jag komma in på din sida! du e ju en helt suverän bloggare!!
SvaraRaderakramisar!
Bettan