Tillbaka till verkligheten.

Detta kommer jag att ha på näthinnan länge och när det börjar blekna så ska jag titta på bilderna och låta minnena komma tillbaka. Jag vet att de sista inläggen varit tjatiga och upprepande, men för första gången i vårt gemensamma liv så har vi seglat i fyra veckor. Andra år så har vi bara haft semester i högst tre veckor eller ännu mindre. Hur jävla avslappnande är det?
Nu har vi jobbat en vecka och skulle behöva vara lediga ett tag till. Kropparna hade precis börjat slappna av och lugnet infunnit sig, vad ska man då göra? Börja jobba så klart. Veckan har släpat sig fram och jag känner hur mycket jag hatar mitt jobb. Inte kollegorna som alla är mysiga utan stressen och det eviga upprepandet till kunderna. "Vad ska du se? Hur många biljetter? Något mer? Jaha en blockbuster! Blä och skit. Kommer ni ihåg Magnus och Brasse när de i en revy sjöng Piss och peste och senapsgas sången. Så vill jag skrika varje kundmöte. Måste bli förtidspensionär eller spela psykisk sjuk så jag slipper detta!
Men annars så är allt bra, skönt att höra eller hur? Idag ska vi äta rödvins marinerad fransyska med kantarellsås, det ska nog liva upp humöret lite ialla fall.
Detta var veckans spykick. Simma lugnt goa läsare och kommentera gärna. Puss och kram.

Tiden rinner ut!

Nu börjar vi närma oss den bittra sanningen. Tiden rinner ut och med det det lugna och fridfulla livet vi levt i snart en månad. Vi är nu på hemväg och har för första gången på tre veckor kunnat sätta båda seglen och stängt av motorn. Det är det här vi längtat efter. Solen vinden och tysnaden.

Jag börjar att sakna familjen och vännerna hemma, även duchen är en saknad vän i daxläget :-)
Jag ska samanfatta kort våra veckor till havs.


Vecka ett så hämtade vi upp Ida med pojkvän och Simon i Göteborg. Under fem dagar seglade vi runt och hade faktiskt skapligt väder och toppenhumör.Kent plockar ostron som vi avnjuter grillade. En sur jävla Örebroare påpekade att han BARA tagit sex st och lämnat resten till en annan dag. Med det menade han att vi tagit för många. Vi tog ca 20 st och var 5 ombord. Vem tog mest procentuellt surgubbe ?Tack för att ni var med så länge sötnosar. Simon försvinner på Centralstationen i Göteborg när hans plastpappa ska hämta honom, snacka om att vi var svettiga när vi hittade honom. En hel vecka utan något och så detta!
Vecka två. Hämtar Jenny och Wolgang i Uddevalla och har dom som gastar i en hel vecka. Ruben och Wolgang försvinner i en gummibåt utan åror strax utanför Lysekil.Dom ska leta strandfynd och hittar faktiskt en åra men har fått motorstopp! Två smått hungriga och undrandre fruar är kvar på båten. Dramat slutar när en glatt skrattande man kommer med Kapten Ruben och gast på släp. Farmor, jenny och jag åker raggarbil i Fjälbacka. Hoppas killarna i bilen hade lika kul som vi :-)
Vecka tre. Äntligen själva och seglar till Strömstad för att bunkra mat och börja hemresan. Går på grund utanför DaftöKamping i ca 3 knop. Nu har även vi gjort landkänning ute till sjös. Allt gick bra och Ruben småsjöng hela kvällen för mig "Det började som en skakning på övre däck nanna nanna nanananna" Regnet följer oss hela veckan men det gör inget på humöret. Ligger på öarna på kvällarna och Aicha lever ett liv i frihet. Hoppas hon klarar av att vara i lägenheten igen.
Vecka fyra. Stor middag i Göteborg för att fira våra födelsedagar. Slutade med att vi vinglade hem runt kl 21.00 och jag somnade. God mat och gott vin får kroppen att slappna av.
Nu seglar vi som sakt sakta hemåt. Till barnen vänner och vardagen. Förhoppningsvis kan vi suga på sommarkarmellen en bit in i höst och bevar måbra känslan i kroppen. Tar en sista natt på Ven och anländer i Limhamn lagom till kvällsmaten på Fredag.

Åter på väg.

Det är svårt att fånga vågorna på bild, men de var höga där det bröt kan jag lova. Vi satt och lyssnade hela fredagen på vhf radion och följde dramatiken i Koster. tänker på de som fortfarande och antagligen aldrig kommer att hittas.
Nu är vi snart tillbaka i Göteborg och går in på avslutningsveckan. Med vinden i sidan och solen så blir man lite melankolisk Fan vad skönt det varit om man kunde segla i en månad till och bara slippa vardag, jobb och ansvar. Nu är ju livet byggt på ansvar, jobb och vardag så det är bara att acceptera och gilla läget.
I natt kastade vi ankare söder om Marstand och hade ännu en mysig och lite trött grillafton. Jag tror att det blir en repris på det i kväll med :-)
Nå väl kära läsare, detta blir allt för idag. Simma lugnt och fortsätt hålla i hatten.