På allmän begäran.

På allmän begäran från mina (mitt Fans Ida) så kommer nu ett nytt inlägg.

Jag har förstått att den stora masssan av läsare jag har längtat efter ett nytt matnyttigt skvaller från Skånelandet.

Idag skiner solen så där glatt som den brukar göra i slutet på Maj månad. Det måste vara ca 20 grader och min humörstermometer visar en rakt uppgående pil. I dag kan inte ens tvätten ge smolk i bägaren hi hi hi.

Veckorna som gått sedan segelturen i hamnen har varit fyllda med att jobba, och om det finns det inget att rapportera om mer än att det varit trevliga jobbar- komisar och trevliga kunder. I helgen så var mitt ända fans nere i Malmö för att in real life se hur en storbloggare leve sitt liv i vardagen. Vi såg varandra i ca 2 timmar innan jag rusade till jobbet och hon till Svallöv för att med komisen My söka in på Folkhögskolan till hösten. Jag hoppas at dom blir antagena till hösten och kommer oss närmare i Malmö. Det har varit jobbiga år när det alltid ska planeras hur och när vi ska träffas. Men alwas look on the bright side of life, bättre senare än aldrig.

Den älsta dottern var i Prag i 5 dagar. Hon var glad när hon kom hem igår kväll, mest för att hon kunde visa alla saker hon inhandlat på resan ( läs kläder mellan raderna). Bäst var nog väskan som hon köpt för att få plats med all i. En massa kort hade hon också med hem i kameran. Detta är den första längre resan hon gjort så jag är glad att allt gick bra för henne.

Igentligen så hade jag skrivit färdigt för idag . Men vi var på Bröllop och den informtionen stoppar jag in här. Det var så där vacket som ett bröllop ska vara. Bruden ung och skör, Mannen mannligare än någonsin och strålade vacker.Cermonin var i hällregn på stranden i Lördags kl 12.00. Det gjorde inget och jag lät tårarna spruta så inte ens lille Skutt kunde konkurera med mig. Efteråt så gick vi för att äta en trevlig middag och vinka av Brudparet som bokstavligen seglade ut i skymmningen till Flakfortet. Tack för att vi fick vara med och minnas eran Dag Ralf och Sanna.

Sonen blev skeppare på Onkel Oves båt helt ofrivillig i Lördags kväll. Gubben på 81 år komenderade Kent att komma med och ratta den underbara båten Vania(ja hon stavas så!) på en kortare tur i hamnen. Sonen trivdes nog med detta uppdrag och han är nog inte medveten om vilken ära han har fått av Gubben igentligen. Båten som är en fiskeskuta från 60-talet behöver rastas för att må bra och Ove har det sista månadera hämtat oss sneseglare allt oftare för att lära känna båten och hur hon är att köra. Jag vet att han skulle bli glad om Sonen kom med oftare ut för att köra den gamla damen. Själv så har jag inget förflutet på Vania mer än en kväll i juni för två år sedan. Och om den kvällen vet några stycken om hur det slutade. Till helgen ska jag fanimig binda fast mig i relingen på båten så att även jag får en tur i sundet med henne. (Båten på bilden är inte Vania men lite snarlik)

Dotterns stundande studen närmar sig med stormsteg.Det är inte helt färdigplanerat än men det ger sig nog. Mor och Far kommer ner och för första gången på länge får vi chansen att fira deras födelsedagar eftersom Mor fyller 3/6 och Far 9/6. Så det blir mycket kalasande under denna vecka, kul kul.

Så håll till godo med denna information och keep on reading goa vänner.